Se upp för Mönstret!

Lite mönster som jag gjort senaste månaden!

Swagzag small

corridor small

canopy small

boxes small

bowties small

bolan small

Blorp small

tritry small

stars2 small

stars small

shroom small

pink box small

GG small

gemstone mountain small

gears small

 

Annonser

Släng det verkliga åt Narnia

Många gånger har jag under studietiden hört folk säga att ”det är så svårt att klara sig som kulturarbetare” eller kommenterat om ”det hårda klimatet” som väntar i det kommande yrkeslivet.

Jag kan inte ens minnas när jag hörde det första gången, men det har följt mig genom alla år som student på både gymnasium och universitet. Attityden att det från början är, i princip, lönlöst att ens försöka. Självklart så förstår jag vikten av att förmedla utmaningen och allvaret i den stundande ”verkligheten” utanför skolan. Men att i flera års tid få höra ”Det går inte.” leder bara till att studenterna till slut börja tro det själva. Varför ska de anstränga sig om det ändå inte går?

En väldigt specifik upplevelse som jag själv bär med mig fortfarande, var under sista året i gymnasiet och jag hade börjat intressera mig för konsthantverk, men sen läste en SIFO-undersökning om de yrken med störst behov av folk de närmaste åren och där konsthantverkare låg allra längst ned i botten på listan. Det kändes som spiken i kistan för mina drömmar och jag gav upp mina tankar om konsthantverket för att det kändes just lönlöst. Jag tänkte, som andra också sagt till mig, att jag skulle ha ett ”riktigt” jobb.

När jag sen hamnade i Linköping, var bland det första lärarna sa: ”Det finns plats för era grejer. Vad ni än gör för något, så finns det plats för det. Varje timme i verkstäderna får ni betalt för sen i arbetslivet.” Det var en annan attityd än den jag tidigare mött. Istället för uppgivenhet så gavs uppmaning och utmaning. Det var ett stimulerande sätt att förhålla sig på, som verkligen format mina förväntningar av ett yrkesliv.

Det jag vill säga är att man kanske bör vara försiktig med ”realistiska” attityder.

Vi konsthantverkare och formgivare arbetar med att skapa, forma och uppfinna vår värld. Varför kan vi inte skapa, forma och uppfinna vår karriär?
I Sverige är det möjligt att få resurser för att utveckla konsthantverk- och konstfältet och det är bara vi själva som sätter gränserna för vad som kommer göras. Utbildade i att tänka kreativt i vår praktik, men vi måste komma ihåg att tänka kreativt om vår praktik också.

Känn stolthet, var modig och utöva din makt.

Använd din kreativitet, traditionens styrka och inspireras av andras arbeten för att nå din dröm.

Träsket och Öknen

I Träsket är du fångad i gyttja och kan bara sträcka dig för att plocka mat och vatten. Överlevnaden är precis säkrad, men Träsket är en förfärlig trygghet där varje dag är den andra lik. Träsket är en lång väntan på att något eller någon kommer att rädda dig.

I Öknen är du fri, men saknar både vatten och mat. Öknen är underbart oändlig och sanddynerna avlöser varandra som svallvågor i ett kargt landskap som saknar väg eller riktning. Drömmen om oasen hägrar i din törstiga kropp.

Vilken väljer du?

Examen!!! och ny sida: Masterprojekt GOLEM

Så! Nu känner jag mig tillräckligt färdig att jag kan börja visa lite mer av mitt examensarbete som jag jobbat med i över ett år.
Under sidan ”Masterprojekt: GOLEM” så hittar man några bilder av de sista skulpturerna, en film och den text jag arbetat fram under projektets gång. Det känns helt fantastiskt att ha gjort klart allt arbete och att vara examinerad äntligen!

golempose

Nu återstår bara examensutställningen den 6 juni-15 juni på HDK i Göteborg, jag hoppas att alla vill komma och se vad vi har gjort!

Samtidigt håller jag på att fota saker som jag gjort under studietiden som jag vill lägga ut till försäljning. Jag hoppas kunna lägga upp det online innan denna vecka är slut! Är kanske sista gången som det går att köpa mina saker så billigt.

IMG_0043bearb (kopia)

Framåt, framåt, förrädiska framåt!

IMG_6484bearb

I helgen så brände jag och två andra keramikstudenter vedugnen ”Elinor” ute på Nääs och i den fanns bland annat en del av mitt examensarbete! Tyvärr så kommer nog ingen bild upp här än, men frukta ej, det kommer i sinom tid! Jag kan i alla fall säga att jag blev väldigt belåten med resultatet som kom ut ur ugnen igår eftermiddag. Det blev nästan precis som förväntat, vilket var en seger efter de många förluster som följt mig den senaste tiden.

En annan trevlig nyhet är att jag fått en verkstadsplats i Göteborg, så jag kan fortsätta arbeta med keramiken direkt efter skolan. Nästa vecka så skriver jag kontraktet! Men på torsdag denna vecka beger jag mig till Uppsala för en liten paus. Tröttheten som jag kände innan jullovet kom tillbaka och jag insåg att jag behöver lugn ett tag om jag ska orka slutföra det här projektet. Och jag SKA slutföra det här projektet.

IMG_6526bearb

En liten uppdatering, en liten förklaring

Mycket har hänt sen min senaste uppdatering, men framför allt så har mitt examensarbete tagit formen av skulpturer, text och film.

I mitt förra inlägg (september 2013) så tog jag upp problem som jag upplevt med min professor i samband med handledning och hur jag upplevde hur jag blev missförstådd och ifrågasatt. Efter att jag skrev det inlägget så hade vi ett möte där vi pratade öppet om hur vi båda uppfattade handledningarna och vår relation som student-professor. Det kan ha varit det viktigaste som jag gjort under min studietid.

Efter vårt samtal så ändrades allt och jag kände att jag kan lita på henne och förstå vad hon menar i sina kommentarer och kritik. Jag föreslog då att jag skulle skicka ett underlag innan varje handledning, vilket visade sig vara ett helt utmärkt grepp. Nu behövs inte ens det. Hon vet nu tillräckligt om mig och mitt arbete för att förstå vad jag menar och hur jag tänker. Hon vet också bättre hur jag förstår hennes tankar. Jag kunde inte ha fått en bättre professor.

Hon har hjälpt mig enormt mycket som stöd under höstterminen och jag hade inte vågat arbeta i skulptur på samma sätt om det inte var för henne. Jag gav mig in i nya tekniker, nytt format och ett nytt sätt att se på det jag gör. Det är läskigt och man behöver stöd i sådan situation och det har jag fått.

IMG_5972bearb

Jag skäms nu när jag läser mitt föregående inlägg då jag nu ser det som orättvist och anklagande. Det var lika mycket mitt fel och jag var osäker och förvirrad. Men samtidigt så var det så jag kände, just då. Det var något som jag var tvungen att gå igenom för att det skulle bli bättre. Det är temat för detta, sista, läsår för mig. Det blir värre innan det blir bättre. Men till slut blir det så himla bra, så länge jag bara tacklar svårigheterna med mod och ödmjukhet, då löser det sig alltid.